Finlandssvensk

Gjorde en utmaning som jag hittade i en annan blogg:

1. Vilken kändis skulle du vilja se som en hemlös tiggare på gatan?
Paris Hilton haha

2. Vilken kändis skulle du inte bromsa för vid övergångsstället?
Carola - för att hon ALLTID är med i Eurovision och ALLTID skyller ifrån sig om hon inte vinner Melodifestivalen eller kommer inom top 10 i Eurovisionsfinalen!

3. Vilken kändis skulle du vilja be hålla käften?
Avril Lavigne - hennes musik var bra förut, sen kom hennes nya skiva... :P

4. Vilken kändis skulle du kunna spy på?
Brad Pitt - nej, jag tycker inte att han är snygg! Bara överskattad. Antagligen är jag den enda straighta tjejen som tycker så!

5. Vilken kändis förtjänar en käftsmäll?
Jared Leto - för att han startade 30 Seconds To Mars, skippade skådespelarkarriären och färgade håret (FULT) svart.

"Vad är det här?"
"Missbruk av solarium."
Hahhaa, från ett avsnitt av Beck, låter mycket roligare när man ser hela sammanhanget.

Kom just hem från stranden och åt lite kyckling, ris och fetaostsallad. :) Satt och solade med några vänner och pratade om allt möjligt. Mycket om en viss längtan tillbaka till en viss resa...

Så snubblade jag över en blogg, i vilken bloggerskan skriver om hennes hårda solande. Solarium nån dag i veckan, solning på stranden flera timmar per dag... Jag tänkte bara: "herregud, hon kommer att få hudcancer och rynkor!" Ganska vanlig reaktion. Fattar liksom inte grejen med att försöka ändra sitt pigment så att man ser ut som typ en indier. Inte för att jag har nåt emot andra hudfärger, men om man är född med nordiskt pigment ska man väl inte försöka ändra det helt?! Denna bloggerska är förresten ganska rasistisk och utlänningsfientlig, så är det inte ironiskt att hon vill bli mörkhyad när hon inte gillar mörkhyade människor?

För det första, VEM vill ha reptilhud som 30-åring? Kanske om man gillar den looken, men det tror jag inte om bloggerskan i fråga. Och pepparkakor? Vilka skönhetsideal. Reptilpepparkakor.

Sen handlar det även om en annan bloggerska. Hon solar flera timmar per dag och påstår att hon inte bränner sig. Hon vill bara ha "en fräsch bränna." Too much är aldrig fräscht. Speciellt inte när det gäller solbränna. Fast man inte bränner sig betyder det inte att huden inte skulle ta skada.

Själv solar jag måttligt. Har ganska ljus hy från början men blir ändå brun emellanåt. Skulle absolut inte orka ligga flera timmar i solen, blir bara rastlös då, haha. :D Och har inget emot utlänningar, mörkhyade, osv.

Sitter här nu, en vecka efter att jag kom hem från resan med vännerna. Vet ni vad jag tänker på? JAG LÄNGTAR TILLBAKA! 7 dagar - en vecka - senare och ännu denna frustrerande längtan kvar. Dessutom ett citat ur min skriftliga dagbok (som jag skriver i när jag vill använda händerna till annat än att visa fingret och skriva på datorn ibland):

Je suis tombé amoureuse, sérieusement, et je ne lui peux pas oublier. Son nom commence par un C. Qu'est-ce que je vais faire?!

Ja, jag skriver dagbok på franska (och nej, jag använder inte Google Translate, skillzzz you see haha). Bara för att det ser så jävla lyxigt ut och jag därför gillar att läsa det. ;P Känner mig helt tom nu, back to basics, hemma igen... Nu ska jag göra något kul istället för att sitta här och tycka synd om mig själv. Bloggens slut skjuts upp!

XOXO, Johanna - bloggare igen! (Snart ska det tas ordentligt i och bloggen ska få ett intressant innehåll.)

...Och historien fortsätter. Jag är ännu lyckligare än jag varit på år och dar. Ändå skriver jag ett inlägg (läs förra inlägget så förstår ni...) Saken är den att:

1. Familjetrubbel - igen, nu när jag äntligen trodde att det var slut.
2. Jag är galet förälskad (attraherad?) i en person som är så svår att nå. Känns igen? I know, jag är ung, kär och... ung.
3. Slutet alltid slutar med ett frågetecken.

Kryptiskt, jag vet. ;P Att uttrycka sig är svårt. Speciellt om man inte är känd, rik eller har en snyfthistoria av rang.

Har svårt för att bli förälskad. Bara lätt för att bli galet attraherad som jag tror att det handlar om nu. Utseende har aldrig spelat någon stor roll för mig. Bara hos mig själv, inte hos andra (egocentriskt jag vet...) Det som jag blir förälskad i hos en person är små handlingar som väcker något i liv hos andra och mig själv. Svårt att förklara och jag tror att någon redan har sagt detta.

Och jag hatar att bli förälskad. Samtidigt älskar jag att bli förälskad. Typ en hat-kärleksrelation. När jag är kär fungerar jag inte. Men allt känns så lätt och trevligt... Jag kan ligga vaken hela natten och bara känna mig glad utan någon ordentlig orsak.

The end always ends with a question mark? Jag slår vad om att jag återvänder. Men who cares med max 10 läsare om dagen? ;)

...? Med mig kan man aldrig veta. Jag skall KANSKE sluta blogga. Iaf för sommaren. Varför jag slutar blogga är en lång historia, men kan säga att jag inte känner någon lust till det mera... När jag började blogga handlade det om att jag hade tråkigt och var lite ledsen/deprimerad. Ville skriva ut mina känslor och få något sagt. Hade svårt att uttrycka mig ordentligt.

Det är den senaste veckans händelser som fått mig att förändras. Förut längtade jag bara tills morgondagen. Idag gör jag det också, men av annan orsak. Förut: Hade ytterst tråkigt och kände mig en smula instängd och osäker i min egen situation. Nu: Upplever en sorts frihet som jag aldrig upplevt förut. Även en livsglädje i större mängd finns. Ungefär som om lågan blivit en stor brasa.

Svårt att förklara men så är det bara.

Kan ge ett exempel: har aldrig vågat prata om min stamning ens med mina bästa vänner. Men nu har jag gjort det. Det kanske låter löjligt och som en liten bagatell men för mig var det hela världen. Sade inte så mycket, men det räckte. Det räckte för att jag skulle inse att jag inte är instängd mera. Nu ler jag mot folk jag möter, vilket jag aldrig skulle ha gjort förut, och bryr mig skit i vad folk tänker och tror om mig. Jag sårar förstås ingen, men beter mig hur barnsligt, knäppt och helt enkelt hur fritt jag vill.

Hoppas det här inte bara är en tillfällighet. Men nej, det tror jag inte. Återvänder till bloggvärlden om något som tynger mitt hjärta vill bli nerskrivet. Eller om min känsliga konstnärssjäl plötsligt gets striked by inspiration haha.

Tills dess; kramar till alla (få) läsare som någon gång orkat läsa ett inlägg i min lilla blogg. Have a nice day. :)

XOXO Johanna, ex-bloggare.

Måste bara berätta: de var helt galna på scen! ;D Alex spelade med tänderna (han är förresten en jävla bra gitarrist för att vara 17 år), André låg på rygg, Alex och André dansade typ polka med varandra - hand i hand på scenen haha och Calle gjorde världens gulligaste grimaser när han spelade. Verkligen grimaser, men I LOVE IT!

Nu är jag tillbaka. Var till Vasa med vännerna. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men det var det! Det var O-T-R-O-L-I-G-T! Har aldrig haft så kul, har aldrig varit så lycklig förut. Höjdpunkten var när vi såg Sturm und Drang spela! Skrek hysteriskt och blev lika hes som Bruce Springsteen efter det, haha... ;D Sen träffade vi två av bandmedlemmarna, sångaren André och gitarristen Alex! Stod och snackade med dem en stund och tog foton. Men vi träffade inte Calle (trummisen, som är OTROLIGT het) :/... Men har som sagt aldrig varit så glad! Stod längst fram och bara sjöng och skrek! Gaaaah.

Nu efter resan känner jag mig som en helt annan person - gladare, öppnare och ja, brukar nästan aldrig säga lyckligare men nu säger jag det: LYCKLIGARE. Det är inte bara p.g.a. Sturm und Drang, det hände mycket under hela resan. Var så ledsen idag när vi återvände hem...

Vad mera? Vi hängde varje dag i Vasa i centrum eftersom SuD-medlemmarna bor i staden. Såg Jeppe och tog foto med honom. Sen såg vi också André men han var med sin flickvän så vi ville inte störa honom. Visade lite respekt. Shoppade även mycket och cyklade runt, låg på stranden, hade picknick... Ljuvligt.

Nu har jag och vännerna planerat att se SuD ännu en gång, 14 augusti! Eftersom deras konsert var SÅ BRA, helt enkelt MEGABRA, bästa konserten jag någonsin varit på, var det ett lätt beslut. Jag och vännerna skrek nog mest av alla. Seriously. Skrek hysteriskt; "CALLEEE, CALLEE!!" och sjöng med i alla deras sånger.

Eftersom det var en festival var alla inte där bara för att se dem. Många finnar stod och skrek skällsord åt dem, bl.a. för att de är finlandssvenskar. Det blev man ju lite förbannad för, men whatever. Är stolt finlandssvensk. Dessutom kan nästan ingen i bandet finska, men det är ju Österbotten (nästan alla talar svenska där...)

Fick förresten kram av André. Skulle också krama Alex men han försvann någonstans. <3

Så nu är man tillbaka igen i det här helvetet igen... But I will return.

Do I need to say more? Gissa vad jag tycker och tänker om detta...



...FULT!

Jepp, fransk manikyr skall hållas på händerna, om den nu alls ska fixas. Gillar inte fransk manikyr, mina naglar är något mittemellan. Ganska naturliga, ett transparent baslack och ganska långa men inte överdrivet långa. Tror inte ens att fransk manikyr skulle passa mina naglar, mina fingrar är långa och smala och skulle se ut som skeletthänder med den. Annars är ett vanligt rött lack (t.ex. Mavalas Paris, nr. 3) snyggt på naglarna. Har röda naglar ibland men också korallfärgade (Mavala Samoa, nr. 61) på sommaren. Tånaglarna håller jag oftast röda. Yäääyy. ;)

Har inte orkat skriva något inlägg nu igen på, let's see, två dagar. Det finns två anledningar, antingen är jag lat eller antingen är jag... lat. Eller sen har jag ju också varit upptagen. Har packat inför en resa med vännerna. Var idag till butiken och köpte lite nödvändigheter - kassett till min videokamera, snacks +  annat. Min pappa köpte idag iPhone som han hade förhandsbeställt men den hade något trubbel med sig. Antagligen relaterat till sim-kortet. :/ Tänkte även jag köpa en eftersom min gamla (nya, dyra mobil) gick sönder på midsommaren. Men priset är ju typ 400 euro så... Får se. Det stod förresten i tidningen att andra mobiltillverkare skulle ge ut billigare telefoner i samma stil som iPhone under hösten. Kanske nappar på det sen.

Så nu till saken. När pappa nu köpte en ny mobil skall jag alltså få hans gamla. Saken med den är att den inte ens är gammal och dålig. Men eftersom han är en prylbög köpte han en iPhone istället. Hans gamla mobil var en Nokia n93. Alltså en verkligen bra mobil. Bra kamera, 3g, enorm display, n-series, pocket pc... NIIIICE! :)

Haha... Roligt när man hittar fjortisbilder! På den här bilden är jag 14 år (eller 15?). Ser inte fjortisaktig ut, men, kolla längst upp. Snyggast.se. Där har vi faktorn som gör att jag kan skriva "Fjortisbilder" som rubrik. Jag som förresten skulle hålla den här bloggen anonym... Nåjaa, många har redan sett den. Känn dig träffad, du (du vet vem du är) som läser den just nu.  Publicerade förresten för ca. 10 minuter sen ett annat inlägg men det vägrar bloggen visa...

Igår, tror jag det var, läste jag om den här sidan någonstans. Sen upptäckte jag att typ alla bloggare har testat att ändra sitt utseende. Det är nämligen det man gör på den sidan. Man laddar upp en bild på sig själv och sedan kan man lägga till smink, frisyrer och annat kul. ;D Faktiskt ganska roligt!

Här är de jag testade...
Före:                                                              Efter:

     

Den andra bilden är ju helt ice cold killaaah. ;)

Jag har ALLTID svårt att hitta jeans. Inte för att jag inte hittar ett par jag gillar, skulle nästan kunna köpa hela butiken, bara de skulle passa! Det är så, jag är smal runt midjan och har platt mage, men mina höfter är överdrivet breda. Mina ben är inte heller stora, men höfterna är så breda att jag alltid tvingas köpa jeans med stora storlekar som sen är helt lösa runt benen. Hate it.

Vissa säger ju att det är kvinnligt och vackert med breda höfter men jag säger: fuck breda höfter. JC:s jeans brukar passa bäst av alla märken, så jag satsar på dem.