Slutar blogga
...? Med mig kan man aldrig veta. Jag skall KANSKE sluta blogga. Iaf för sommaren. Varför jag slutar blogga är en lång historia, men kan säga att jag inte känner någon lust till det mera... När jag började blogga handlade det om att jag hade tråkigt och var lite ledsen/deprimerad. Ville skriva ut mina känslor och få något sagt. Hade svårt att uttrycka mig ordentligt.
Det är den senaste veckans händelser som fått mig att förändras. Förut längtade jag bara tills morgondagen. Idag gör jag det också, men av annan orsak. Förut: Hade ytterst tråkigt och kände mig en smula instängd och osäker i min egen situation. Nu: Upplever en sorts frihet som jag aldrig upplevt förut. Även en livsglädje i större mängd finns. Ungefär som om lågan blivit en stor brasa.
Svårt att förklara men så är det bara.
Kan ge ett exempel: har aldrig vågat prata om min stamning ens med mina bästa vänner. Men nu har jag gjort det. Det kanske låter löjligt och som en liten bagatell men för mig var det hela världen. Sade inte så mycket, men det räckte. Det räckte för att jag skulle inse att jag inte är instängd mera. Nu ler jag mot folk jag möter, vilket jag aldrig skulle ha gjort förut, och bryr mig skit i vad folk tänker och tror om mig. Jag sårar förstås ingen, men beter mig hur barnsligt, knäppt och helt enkelt hur fritt jag vill.
Hoppas det här inte bara är en tillfällighet. Men nej, det tror jag inte. Återvänder till bloggvärlden om något som tynger mitt hjärta vill bli nerskrivet. Eller om min känsliga konstnärssjäl plötsligt gets striked by inspiration haha.
Tills dess; kramar till alla (få) läsare som någon gång orkat läsa ett inlägg i min lilla blogg. Have a nice day. :)
XOXO Johanna, ex-bloggare.
Det är den senaste veckans händelser som fått mig att förändras. Förut längtade jag bara tills morgondagen. Idag gör jag det också, men av annan orsak. Förut: Hade ytterst tråkigt och kände mig en smula instängd och osäker i min egen situation. Nu: Upplever en sorts frihet som jag aldrig upplevt förut. Även en livsglädje i större mängd finns. Ungefär som om lågan blivit en stor brasa.
Svårt att förklara men så är det bara.
Kan ge ett exempel: har aldrig vågat prata om min stamning ens med mina bästa vänner. Men nu har jag gjort det. Det kanske låter löjligt och som en liten bagatell men för mig var det hela världen. Sade inte så mycket, men det räckte. Det räckte för att jag skulle inse att jag inte är instängd mera. Nu ler jag mot folk jag möter, vilket jag aldrig skulle ha gjort förut, och bryr mig skit i vad folk tänker och tror om mig. Jag sårar förstås ingen, men beter mig hur barnsligt, knäppt och helt enkelt hur fritt jag vill.
Hoppas det här inte bara är en tillfällighet. Men nej, det tror jag inte. Återvänder till bloggvärlden om något som tynger mitt hjärta vill bli nerskrivet. Eller om min känsliga konstnärssjäl plötsligt gets striked by inspiration haha.
Tills dess; kramar till alla (få) läsare som någon gång orkat läsa ett inlägg i min lilla blogg. Have a nice day. :)
XOXO Johanna, ex-bloggare.
Kommentarer
Trackback
