Finlandssvensk

Nu är jag tillbaka. Var till Vasa med vännerna. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men det var det! Det var O-T-R-O-L-I-G-T! Har aldrig haft så kul, har aldrig varit så lycklig förut. Höjdpunkten var när vi såg Sturm und Drang spela! Skrek hysteriskt och blev lika hes som Bruce Springsteen efter det, haha... ;D Sen träffade vi två av bandmedlemmarna, sångaren André och gitarristen Alex! Stod och snackade med dem en stund och tog foton. Men vi träffade inte Calle (trummisen, som är OTROLIGT het) :/... Men har som sagt aldrig varit så glad! Stod längst fram och bara sjöng och skrek! Gaaaah.

Nu efter resan känner jag mig som en helt annan person - gladare, öppnare och ja, brukar nästan aldrig säga lyckligare men nu säger jag det: LYCKLIGARE. Det är inte bara p.g.a. Sturm und Drang, det hände mycket under hela resan. Var så ledsen idag när vi återvände hem...

Vad mera? Vi hängde varje dag i Vasa i centrum eftersom SuD-medlemmarna bor i staden. Såg Jeppe och tog foto med honom. Sen såg vi också André men han var med sin flickvän så vi ville inte störa honom. Visade lite respekt. Shoppade även mycket och cyklade runt, låg på stranden, hade picknick... Ljuvligt.

Nu har jag och vännerna planerat att se SuD ännu en gång, 14 augusti! Eftersom deras konsert var SÅ BRA, helt enkelt MEGABRA, bästa konserten jag någonsin varit på, var det ett lätt beslut. Jag och vännerna skrek nog mest av alla. Seriously. Skrek hysteriskt; "CALLEEE, CALLEE!!" och sjöng med i alla deras sånger.

Eftersom det var en festival var alla inte där bara för att se dem. Många finnar stod och skrek skällsord åt dem, bl.a. för att de är finlandssvenskar. Det blev man ju lite förbannad för, men whatever. Är stolt finlandssvensk. Dessutom kan nästan ingen i bandet finska, men det är ju Österbotten (nästan alla talar svenska där...)

Fick förresten kram av André. Skulle också krama Alex men han försvann någonstans. <3

Så nu är man tillbaka igen i det här helvetet igen... But I will return.